» Söndag
Jag måste bara säga tack för all fin respons jag får runt omkring mig. Att jag skriver ner allt jag gått igenom är att gå vidare med mitt liv. Det är dags att våga inse att det tar längre tid en vad man tror att komma över allt. Jag har misst en av de som stått mig närmast och de minsta småsteg kan få mig att falla igen.
Många har sett mig som den starka personen som klarar allt, men det är bara en mask för att jag är rädd för vad andra ska tro och tycka om mig.
Det är först nu i höst jag har börjat acceptera situationen, det har alltså tagit mig tretton år att komma till den nivån jag ligger på idag, och jag är långt ifrån frisk.
Så frågan är? Söker jag uppmärksamhet?
Svar: Ja, det gör jag. Jag vill att så många ska veta vad jag gått igenom och speciellt de som jag står nära. Människor som jag träffar jämnt och ständigt känner jag ett behov av attt dem vet. För jag har lärt mig av det jag gått igenom att vet man ingenting är det svårt och ofta en chock att få reda på sanningen. Om jag någon gång skulle må sämre igen vet jag att jag har människor runt omkring mig som förstår och accepterar att jag inte mår bra. Det stora arbetet med att dölja hur jag mår försvinner och jag kan fokusera på det som är viktigt. Är det dessutom någon som känner sig i en liknande situation kan det vara skönt att veta att det inte bara är en själv som känner så. För det har hjälpt mig.
Nu ska jag snart ta och springa till friskis för att träna på gymmet där. Ikväll tänkte jag skriva en sammanfattning av februari och jag ska dessutom packa klart allting inför morgondagen. Åker iväg på läger i två dygn och det ska bli så skönt att komma ifrån staden och umgås med några av det finaste människorna i mitt liv.
/ Josefine
Många har sett mig som den starka personen som klarar allt, men det är bara en mask för att jag är rädd för vad andra ska tro och tycka om mig.
Det är först nu i höst jag har börjat acceptera situationen, det har alltså tagit mig tretton år att komma till den nivån jag ligger på idag, och jag är långt ifrån frisk.
Så frågan är? Söker jag uppmärksamhet?
Svar: Ja, det gör jag. Jag vill att så många ska veta vad jag gått igenom och speciellt de som jag står nära. Människor som jag träffar jämnt och ständigt känner jag ett behov av attt dem vet. För jag har lärt mig av det jag gått igenom att vet man ingenting är det svårt och ofta en chock att få reda på sanningen. Om jag någon gång skulle må sämre igen vet jag att jag har människor runt omkring mig som förstår och accepterar att jag inte mår bra. Det stora arbetet med att dölja hur jag mår försvinner och jag kan fokusera på det som är viktigt. Är det dessutom någon som känner sig i en liknande situation kan det vara skönt att veta att det inte bara är en själv som känner så. För det har hjälpt mig.
Nu ska jag snart ta och springa till friskis för att träna på gymmet där. Ikväll tänkte jag skriva en sammanfattning av februari och jag ska dessutom packa klart allting inför morgondagen. Åker iväg på läger i två dygn och det ska bli så skönt att komma ifrån staden och umgås med några av det finaste människorna i mitt liv.
/ Josefine
caroline tyledal
Ha ha ! du är för rolig du snygging! Hoppas man inte gör alla läsare besvikna nu när man inte tog med en puss bild! men vänta bara den kommer! ;) hihi!
PUSS
Trackback