» Dag 1 i London
Här kommer min berättelse om gårdagen:
Efter ett mycket känslosamt avslut med min älskade var det dags att göra sig iordning för resa.
Dock kunde jag inte hitta min grafritare så måste gå och köpa det här nu, känns ju sådär kul.
Väl sittandes på tåget möts vi direkt av nyheten om att en ledning har ramlat över rällsen och ingen trafik kommer söder/ norr om Ängelholm. Det blir istället buss från laholm.. men så blev det heller inte så för paniken uppstod hos familjen Andersson om att vi inte skulle hinna med. Ett snabbt samtal till Lisa och en halvtimme senare sitter jag i hennes bil ner till Kastrup.
Flygturen gick allmänt bra, däremot fick vi vänta in planen från Landvetter och Arlanda innan vi kunde bege oss till våra familjer. När dessa för mig främmande ansikten väl dykt upp bär det äntligen av mot Whitton! Plötsligt kör vi över ett fartgupp med lite för mycket fart och det känns inte som det existerar än enda fjäder i bilen. Chaufförren bromsar in hastigt och säger:
-Oh fuck!
Då har bagageluckan flygit upp och en väska har ramlat ut. Som tur var var det inte min!
Jag blir avsläppt och släpar min tunga packning fram till dörren. Ringer på.
Känner hur jag håller på att kissa på mig av nervositet.
Dörren öppnas.
Och där står Lucy och Catherine. En stor kram av dom båda väntar och nu är det te dags.
Klickade direkt med familjen som är underbar och de uppskattde verkligen de små presenterna jag hade med mig.
När Lucy gått och lagt sig blev det ett kort samtal med min host mamma innan jag gör mig iordning för sängen.
Känslorna hann inte riktigt ikapp verkligheten och det var först när jag låg i sängen tårarna kom.
Systern på stationen i Halmstad utan en aning om att tåget hon kommer hoppa på kommer att krångla.
/ Josefine
Efter ett mycket känslosamt avslut med min älskade var det dags att göra sig iordning för resa.
Dock kunde jag inte hitta min grafritare så måste gå och köpa det här nu, känns ju sådär kul.
Väl sittandes på tåget möts vi direkt av nyheten om att en ledning har ramlat över rällsen och ingen trafik kommer söder/ norr om Ängelholm. Det blir istället buss från laholm.. men så blev det heller inte så för paniken uppstod hos familjen Andersson om att vi inte skulle hinna med. Ett snabbt samtal till Lisa och en halvtimme senare sitter jag i hennes bil ner till Kastrup.
Flygturen gick allmänt bra, däremot fick vi vänta in planen från Landvetter och Arlanda innan vi kunde bege oss till våra familjer. När dessa för mig främmande ansikten väl dykt upp bär det äntligen av mot Whitton! Plötsligt kör vi över ett fartgupp med lite för mycket fart och det känns inte som det existerar än enda fjäder i bilen. Chaufförren bromsar in hastigt och säger:
-Oh fuck!
Då har bagageluckan flygit upp och en väska har ramlat ut. Som tur var var det inte min!
Jag blir avsläppt och släpar min tunga packning fram till dörren. Ringer på.
Känner hur jag håller på att kissa på mig av nervositet.
Dörren öppnas.
Och där står Lucy och Catherine. En stor kram av dom båda väntar och nu är det te dags.
Klickade direkt med familjen som är underbar och de uppskattde verkligen de små presenterna jag hade med mig.
När Lucy gått och lagt sig blev det ett kort samtal med min host mamma innan jag gör mig iordning för sängen.
Känslorna hann inte riktigt ikapp verkligheten och det var först när jag låg i sängen tårarna kom.
Systern på stationen i Halmstad utan en aning om att tåget hon kommer hoppa på kommer att krångla.
/ Josefine
Felicia♥
Jag älskar dej syster!♥
Anonym
Oh vad skönt att höra från dej. Bloggen kommer jag att följa varje dag. Puss mamma
Monica
Det är verkligen kul att läsa dina berättelser. Sitter här på jobbet och asgarvar när jag läser om Chaufförens hopp =) Oh Fuck!! FAn va kul!!
Puss&Kram
Trackback