» Februari tjugohundratio

Den nya månaden började som den förra slutade. Veckorna bestod av att överleva dag för dag. Jag fick börja ta starkare sömntabletter för att överhuvudtaget få en blund i ögonen. En gång i veckan gick jag till Johanna där vi pratade om allt, och det gav mig ett nytt perspektiv på att se på saker och ting.

Jag gick till skolan så mycket som jag bara orkade, det vill säga väldigt lite. När jag väl var i skolan försökte jag låtsas som om allt var som vanligt. Jag spelade glad och visade upp ett positivt ansikte. Mycket smink fick läggas på för att dölja de söndergråtna ögonen. Och det fungerade, klasskamraterna trodde att jag mådde mycket bättre igen och att det rullade på, men inte  trodde Sanna på detta spelande. Fick ett sms av henne där hon frågade om jag var hög. Du mår inte som du spelar Josefine, och det är inte bra att du håller på som du gör. Så jag tog åt mig och försökte intala mig själlv att jag skulle bli accepterad som jag mådde. Jag var så rädd att folk skulle tro att jag var helt mentalt störd, för ibland kunde jag få fel tankar att snurra i huvudet och det var därför jag hela tiden spelade glad.




Jag hittade den här bilden på datorn, väldigt dålig. Men här hade jag en bra dag då ögonen inte var så röd och blodsprängda att jag valde att ta mig en bild med camen. Som ni ser påverkade mitt mående mitt utseende extremt.

Här har jag lyckats sminka över det mesta. och någonting måste förändras och det är snabbt, så jag valde att klippa av mitt hår en riktigt lång bit.


Ingenting speciellt hände under Februari eftersom jag inte hade någon energi till att ens lämna huset för skolan. Dagarna var turbulenta, ena dagen var bättre en förra, nästa var två snäpp ner igen. Men sakta sakta började jag ändå må lite bättre.

/ Josefine